Weekly News

Provrörsbefruktning är som att hjälpa naturen lite på traven

Förväntansfullt, vackert och ovanligt. Så beskriver Isabel Adrian att vara gravid. För drygt fyra år sedan födde hon sitt första barn, Monday Lily, på ett sjukhus i Los Angeles. 

"Med dagens teknologi finns det hopp för alla."

Isabel fick komma till sjukhuset och läggas in redan en vecka innan förlossningen. Där hade hon god tid på sig att göra sig hemmastadd och bli trygg i sjukhusmiljöerna. När det var dags för förlossning blev hon igångsatt och allt skedde under kontrollerade omständigheter. 

– Innan jag kom till sjukhuset och träffade min läkare var jag rädd för smärtan, och jag var ju dessutom helt ensam i ett okänt land där den enda jag egentligen kände var min make, därför kände jag mig ganska otrygg. Men i och med att jag hade samma läkare under hela min graviditet, och dessutom lades in så långt i förväg, kände jag mig mycket tryggare. Läkaren försäkrade mig att det inte skulle göra ont alls. Och det gjorde det inte heller. Jag kände ingenting! Jag tänkte bara; wow. 

Under graviditeten fick Isabel gå på ultraljud en gång i veckan, och hon tycker att den hjälpen hon fick som nybliven förälder var väldigt värdefull. Därför tycker hon att det borde finnas mer privat sjukvård, och att alla i USA borde ha försäkring.

– En försäkring i USA kostar 300 dollar i månaden, och då täcker den allt. Jag har aldrig blivit så bra behandlad som i den amerikanska sjukvården, säger hon. 

Inför sin första graviditet gjorde Isabel en IVF-behandling.

– Det är fantastiskt. Med dagens teknologi finns det hopp för alla. Det är verkligen en gåva att kunna få den typen av hjälp. Provrörsbefruktning är ju som att hjälpa naturen lite på traven, säger hon. 

När Isabel var gravid för andra gången ville lilla Winter May komma ut redan vecka 32.  

– Jag var mycket dålig och fick äta steroider, säger Isabel, och när sammandragningarna började hade jag aldrig någonsin tidigare känt sådan smärta.

Skillnaderna mellan Sverige och USA kan vara stora på många områden. Även när det gäller att få barn finns det märkbara skillnader. Isabel Adrian som uppfostrar sina barn i USA känner av detta tydligt. I USA gör man till exempel något som kallas för swaddling. Det är när man lindar bebisen på ett särskilt sätt så att den inte kan slå med armarna, detta ska göra bebisen lugn. 

– Monday hade kolik när hon var bebis, då lindade nattsköterskan in henne så hon såg ut som en liten burrito, bara hennes ansikte synes. Hon gick från att ligga och skrika till att bli helt lugn. Det var jättebra, och jag har inte hört talas om att man gör det i Sverige. 

Isabel tycker att man i Sverige skickar barnen till dagis för snabbt. I USA får man inte börja dagis förrän man är två, i stället får man barnflicka av staten om man har mer än tre barn. 

– Att ha barnflicka innebär inte att man är borta hela tiden och låter barnflickan uppfostra barnet. Vi har barnflicka, och det gör att jag kan vara hemma och jobba när jag behöver medan barnflickan tar han om barnen, men jag finns hela tiden där. Och jag är dessutom mycket gladare och kan vara mer närvarande hos mina barn. 

Men hon kan även se de negativa skillnaderna. Till exempel så är skolgången i USA väldigt dyr. 

– Kommunala skolor i USA är ju inte så himla bra. Och för att barnen ska få gå i privat skola måste man börja spara pengar från att de föds, man måste tänka på det från dag ett. Då gäller det att göra ansökningar, donera pengar till skolor och få referenser. Vi fick referenser från Nicole Richie och nu har Monday Lily kommit in på en bra förskola. Sen är det lättare med det andra barnet, de har förtur. 

Att bo utomlands med sina barn kan föra med sig språkliga komplikationer, och man kanske måste ta ett beslut om vilket språk barnen ska prata i första hand. Hur har ni gjort?

– Vi pratar bara svenska med barnen hemma. Men vi pratar alltid engelska om det är andra engelskspråkiga i rummet. Vår barnflicka pratar spanska med dem, så våra barn blandar spanska, engelska och svenska. 

Isabel Adrian berättar att hon alltid haft en dröm att bli journalist och att skriva böcker. Men när hon gick i skolan fick hon inte vara med och skriva i skoltidningen. 

– Nu har jag skrivit en bok och det känns helt fantastiskt, säger hon. Boken handlar om att förlora något men att vinna varandra. Och att man måste kämpa för det man vill ha. Du skapar ditt liv själv, det är så jag har gjort. Jag har inte gått den raka vägen för att nå min dröm att bli författare, jag valde andra vägar men de ledde mig ändå hit. 

I recensionerna av boken har det diskuterats huruvida huvudkaraktärens liv handlar om författaren själv, men enligt Isabel så är det ingen självbiografi. 

– Det är medvetet. Jag skrev den så att den påminner om mitt liv, så att de som inte läser så mycket vanligtvis, kanske kan tänka på mig och Steve när de läser boken. Det är lättare när det finns två riktiga personer att förankra sig i, säger hon.

Fakta

Namn: Isabel Adrian
Gör: Bloggare, kläddesigner och författare
Ålder: 39 år
Bor: Schweiz och Los Angeles och har resten av världen som arbetsplats.
Familj: Monday Lily 6,5 år, Winter Rose 4,5 år, maken Steve Angello


Dela artikeln

Journalist

Anna Sigvardsson

Fler artiklar