ANALYS LIVSSTIL

MED FOKUS PÅ KVALITET
Jakt är oftast väntan

Stillheten, naturens ljud, det händer liksom ingenting, ingenting och ingenting. Plötsligt dyker ett byte upp. Då går hjärnan från total avslappning till hundraprocentig koncentration och anspänning. Det är vad Leif GW Persson uppskattar med jakten.

"Att sitta på en stubbe i en svensk skog är naturfilm på riktig"

Det började redan som liten för Gustavs grabb. Även om pappa kanske inte var medveten om det. Men med äldre manliga släktingar som jagade var det inte så svårt att bli biten och som för många yngre var det spännande med skjutvapen.
– Det finns en gammal bild från bardomen där jag står med ett gevär. När jag var sådär nio-tio år hittade jag ett gammalt enskotts Remington med hane under en massa gamla fiskegarn i ett gammalt fiske-boställe där ägaren gått bort. Det gömdes undan och pappa visste inget. 

För Leif GW Persson är jakt trevligt och socialt men numera jagar han oftast med sådana han känner, grannar och kompisar. Det där med att resa utomlands har han gjort och känner inget behov av. Dessutom menar han att jaga storvilt oftast är som en turistresa där allt är ordnat i förväg så att det enda man gör är att hålla i geväret, sikta och trycka av. Resten sköter jaktsällskapets inhyrda personal. Men det är ju vacker natur där också.
– Att sitta på en stubbe i en svensk skog är naturfilm på riktig. Numera jagar jag mest hare, fågel och ett och annat klövvilt som rådjur, hjort, vildsvin och en och annan älg. Men de känns ibland för lätta att skjuta. De är stora, står still och glor när du siktar på dem. 

I Sverige är det svåraste djuren att jaga räv, gäss, kråkor och äldre erfarna harar.
– Varg har jag däremot jagat på ett halvt dussin platser på jorden. Bland annat i Kanad och ett par platser i Ryssland. Det är ett listigt djur som är svårt att fälla.

Jakt är både spännande och händelselöst på samma gång. Det kräver att jägaren är mentalt närvarande, effektiv, snabb och en bra skytt så att djuret inte lider i onödan. En kombination av färdigheter som tilltalar Leif GW Persson. Troligen är det orsaken till att han tillbringat cirka 7 000 dagar av sitt 70-åriga liv på jaktpass. Det är också därför hans tips är relevanta och trovärdiga.
– Var noga när du skjuter och se till att ha skottfång så att du aldrig risker att kulan hamnar på fel ställe. Och i värsta fall dödar eller skadar någon av dina jaktkamrater. En sådan händelse räcker för att radera ett helt jägarliv för dig. 

För väldigt många i Sverige är jakten viktig. En del hävdar att jakten är nödvändig för att reglera viltbeståndet och hålla naturen i balans. Där är inte GW enig.
– Som regulator tror jag inte att det har så stor påverkan, viltstammar är självreglerande. Däremot har det ett stort socialt värde för många människor. Det ska man inte förringa.

Andra menar att jakt är en orättvis form av djurplågeri.
– Är skottet bra så är det som att släcka en lampa men djur har bra näsor och god hörsel och vinner oftast, vilket gör att det inte är våldsamt orättvist. Dessutom finns det regler kring jakten som påverkar utfallet till viltets fördel. 

Trots närmare 20 år på jaktpass har det blivit elva romaner om brott under livet och en självbiografi. Detta förutom studier i kriminologi, en professorshatt, TV-jobb, manus till TV-serier och anställning hos Rikspolisen. Men nu, nu är han pensionär och kan skriva böcker när andan faller på. I år ges den senaste romanen – Bombmakaren och hans kvinna – ut. En bok som har skiftat tema jämfört med tidigare polisromaner.
– De tidigare böckerna har ju varit vanliga kriminal/polisromaner. Den här gången handlar det om ett terroristärende hos säkerhetspolisen med en kvinnlig polis – Lisa Mattei - i huvudrollen. Variation är ett måste annars blir man misstänkt lik en höna som värper sitt dagliga ägg.



Fler artiklar